Spretiga fingrar – Del 14

spretigafingrar

 

DEL 14

PEKFINGRET – i fjällen
Författare: Mats Klasson

 

Tre vägar att välja mellan
Den lilla flickan vaknar av en långtradares motor. Den kör på en liten väg som knappt är en väg. Runtom ekar fjällen visuellt. Hon känner sig utvilad men samtidigt förvirrad. Den klippa i Lill-Jans hon somnade vid, har växt under natten till ett fjäll. Hon är hemma. Men långtradaren stör.

Den stora långtradaren är fylld med kylskåp och frysar av märket Free Freezer. LG, också kallad Elljee, kör. I hytten har han också en älgstudsare och ett mindre handeldvapen. Han ska skjuta sig fram på vägen. Skjuta björnar, vargar, lodjur, skolskyttar och bergsgerillor (nej, inte bergsgorillor). Vägen blir smalare och tar slut. Det går inte att köra rakt genom berget. Sikten är kort.

Ma Qing-Yuan, från Peking, som en gång övernattade i Norrköping, är klädd i röd kostym. Kostymen är kutym någon annanstans, men inte här. Hon ska vaska guld i fjällbäckarna. En mur ska byggas för att skydda mot vinden. Bara man följer reglerna. Sikten är hyfsad.

Git Grün, tysk miljökämpe. Har bott i Smålands skogar. Drömt om och idealiserat det svenska och det skandinaviska ända sedan barndomen. Trött på det trånga, tunga, pragmatiska, trångsynta tyska flydde hon till slut norrut. Ville ha vidder, frisk luft, generositet, tystnad. Men visst finns även här trängsel, tyngd, ”det brukar bli bäst”, lagom, misstänksamhet mot det okända och trångsynthet. Vidderna har hon nu nått i alla fall. Hon ser långt.

Lars-Arne Göhm, Lagöm kallad, guidar på sitt diplomatiska vis. Han sätter upp ett fuktat finger i luften för att se vart det blåser. Han ser sig runt.

-Vilken väg ska vi ta?
-Väg? Stig!
-Det beror på om man är bra på att klättra eller inte och vilken kondition och fjällvana man har.

Lagöm vecklar ut en instruktion och förteckning över vad man bör tänka på och ha med sig som kan vara bra att ha med sig på en fjällvandring, som han fått av en erfaren vandrare. Man kan läsa följande:

Packningen som helhet bör ej vara för tung, då en fjällvandring lätt kan bli lite tuffare, såvida hen inte väljer att följa väl utmarkerade leder t ex Kungsleden. Med detta i åtanke så bör man inte packa allt för mycket.
Gällande maten så föredrar jag helt klart frystorkat, då det är mycket lättare ur viktsynpunkt, men också otroligt snabblagat, då du bara kokar upp lite vatten, häller i påsen och låter stå i 10 – 15 minuter, klart. En annan fördel med frystorkat är att det finns en uppsjö med olika måltider, allt ifrån potatis- och löksoppa till pasta bolognese mm. Det finns även ”frukostvarianter”, då är det vanligtvis lite mindre portioner, kanske mest med havregryn och lite frukt. Och om man vill spexa till det ytterligare så finns det ju också t ex chokladpudding som man kan tillaga enkelt med hjälp utav lite vatten.
Det finns dock en nackdel med denna mat, det är kostnaden. En måltid kostar ca 85 – 110 kr beroende på vad du ska ha för något, om du vill ha en med extra mycket innehåll, eller också vilken rätt du vill äta. Men om man nu bortser från detta så är frystorkat outstanding.
Där finns ju dock ett ganska bra alternativ till kommersiellt frystorkad mat, och det är ju att torka maten själv. Det tar tid, och det är lite klurigt i början, men kan man den konsten så är det ju guld värt i dubbel bemärkelse, och framförallt så blir det mycket godare.
Vatten + fjäll = sant. Om du ska vandra i fjällen så bär du sällan med dig vatten, då det finns gott om naturliga vattenställen där du kan stanna och dricka. Men detta är ju dock väldigt individuellt, då jag gärna går och smådricker lite hela tiden så har jag ändå med mig en vattenbehållare som jag fyller på lite hela tiden.
För att gå in på den praktiska packningen så är mitt förslag enligt följande:
Att packa i:
En rymlig ryggsäck med ett bra bärsystem.
En vecka, tja kanske 65L räcker.
Att gå i:
Ett par rejäla kängor. Är det en sommarvandring i fjällen så föredrar jag ofodrade kängor, delvis för att de torkar mycket snabbare om du blir blöt, men också för att de ”andas” mycket bättre än fodrade, och kanske den största anledningen är att de är svalare, och du kommer bli varm på fötterna när du går. Gärna ett par höga kängor, då de ökar stabiliteten runt foten så du minskar risken för vrickningar. Och i kängorna föredrar jag två par strumpor, då det motverkar eller åtminstone minskar risken för skoskav. Antingen syntet eller ullsockar. Ull kanske kan vara lite varmt på sommaren men det funkar.
Att sova i:
Tält eller tarp. Beror lite på om man ska vara ovanför trädgränsen eller om man ska sova under trädgränsen. Visst, du kan köra på en tarp även ovan trädgränsen i fall du tar med dig ”tältpinnar”, eller så kan du sova under bar himmel, med tarpen till hands ifall det skulle börja regna.
En enkel packlista:
* Ryggsäck
* Tält/Tarp
* Sovsäck
* Liggunderlag
* Kängor
* Strumpor – 1 par tunna syntet, 1 par tjockare syntet, 1 par ullstrumpor att sova i om man är frusen. Och ev. ett par extra att ha om ett par skulle bli blött.
* Underkläder
* Underställ, tveksamt, beroende på hur vädret ser ut
* ”Friluftsbyxor”, gärna G1000 material. Och impregnerade för bästa funktion under torra perioder.
* Regnkläder
* T-shirt (Syntet)
* Fleece eller annan tjocktröja för kvällarna
* Buff
* Tunnare vantar om det är snålblåst på kvällarna
* Kök (Gärna gas, då det är snabbt och effektivt på sommarhalvåret)
* Gas till köket
* Mat
* Mattillbehör (Kniv, spork, kryddor, mm)
* Tändstål el. tändstickor
* Kniv
* Kåsa

Renarna rusar fram, skrämda av besökarna. Flickan följer dem med blicken och hon känner sig trygg. Flickan sätter sig vid en buske, funderar och frågar sig:
-Vems vyer är detta? Våra? Statens? Turisternas? Allas? Måste någon äga? Kan det bli nybyggarland utan att exploateras? Vad är vyerna värda? Är de så mycket värda att man är beredd att betala för att bevara dem? Kan man åternaturalisera vyerna om man väljer att exploatera, eller är det oåterkalleligt? Det beror nog på vilka glasögon man bär, vad man ser i dessa vyer.

De tre vandrarna börjar sin vandring. Qing-Yuan i rött, Git i gult, Lagöm i marinblått. Det är fortfarande vått på sina ställen efter vårfloden. Storslagna vyer möter dem och hälsas med spontana utrop från den röda och den gröna i gult. Lagöm tar till sig deras beundran och hänförelse, som om det vore åsynen av honom som var orsaken. Eller som om det var hans landskap, hans land, hans marker, hans vyer.

Den närsynte Ellje med sin frysar ser bara till närmaste fjäll. Tänker hur det ska kunna forceras.
-Det skulle ju borras lite tunnlar här och där för att underlätta för trafiken, tänker han. Byggas samhällen som skulle kunna ta ut ännu mer av turismen. Jakt, fiske, vandringar, klättring, glidflygning, forsränning, stugbyar, skidåkning, dragracing & formel 1, casino Monte Renas, nattklubbar….men då skulle man förstås behöva mörklägga lokalerna sommartid… Pengar var väl nästan det enda som kunde få hans tankar att sväva iväg, obehindrat. Det finns hur mycket pengar som helst om man bara vill investera. Och vattenkraften, vilken resurs som annars bara rinner bort. Vyer är för bakåtsträvande naturromantiker.

-Guldvaskning, tänker Qing-Yuan. Men utan att förstöra vyerna. Vandringar bara på redan befintliga leder. Det gäller att låta guldet väga lika mycket som vattnet, lika mycket som luften. Låta det glimma med samma ljusstyrka som vyernas ständiga sommarljus, inte mer. Inte mer. Vill hitta något guld att väga, inte mycket, som mest jämnviktigt. Inte mer.

-Solen är redan guld, resonerar Git. Fiskarna och vattnet är redan silvret. Vyerna vita eller gröna är rikedom nog. Det gäller att se längre än näsan, längre än nästa älv, längre än nästa fjälltopp. Vi är låntagare i livets bibliotek. Vi lånar naturens bok. Den ska lämnas till nästa generation i samma skick som vi fick den. Naturen kommer i framtiden att i ännu högre grad bli vår medicin, vår energi, vår mat, vårt hopp.

Lagöm sätter upp ett fuktigt finger i luften igen. Konstaterar att det blåser åt tre olika håll, samtidigt. Vilken vind är starkast?
-Vilken väg ska vi ta? frågar han sig själv.
-Det beror på…. svarar han sig själv och låter fingret vara kvar i luften.

 

 

Pekfingret_norr1

Har du missat tidigare delar?
Del 1
Del 2
Del 3
Del 4
Del 5
Del 6
Del 7
Del 8
Del 9
Del 10
Del 11
Del 12
Del 13

1 kommentar till Spretiga fingrar – Del 14

  • Ethel  säger:

    Fin berättelse, Mats, fantasirik, med lärorikt inslag om vad den som ska fjällvandra bör tänka på. Roliga namn på deltagarna. Tyckte om att vi är låntagare i livets bibliotek.

Lämna en replik

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>