Dan Viktor & Vägen hem, releasespelningen
     
Releasespelning den 11 maj 2013, Bio Roy, Göteborg.

Dan Viktor & Vägen Hem, han själv & bandet & plattan. Releasespelningen med anledning av Dan Viktors nya skiva Dan Viktor & Vägen hem hölls på Bio Roy i Göteborg, den stad där han haft sin utgångspunkt under större delen av sin karriär och varit det nav som visscenen snurrat runt. 

Av rättighetsskäl är de två sista bokstäverna i neonskylten på den anrika funkisbiografen på Avenyn nedsläckta. Bio Royal har blivit Bio Roy, ett utslag av göteborgshumor som är en hyllning till filmskaparen Roy Andersson. Foajen ligger ett par trappsteg ner från gatan. Salongen består av parkett och balkong. De fyra främsta bakraderna har tagits bort för att ge plats åt en låg scen omgiven av en mingelyta. Stolarna är kungsblå och försedda med mörkbetsade sargar. Ett olivgrönt draperi av sidentyg hängt i regelbundna veck täcker bioduken. På vardera långväggen i den sluttande lokalen finns väggmålningar i mörkblått med motiv från zodiaken.

Scenen ligger som en flotte på den röda heltäckningsmattan. Trumsetet fyller dess vänstra halva. Runt står ett antal gitarrer, ingen av de Dan vanligvis brukar använda, och någon elbas lutade. Två nötta stolar i mörkbetsat trä från biografens ursprungliga möblering har placerats mitt på scenen. I hörnet står en silverkandelaber med LED-ljus på ett pelarbord.

Dan kommer in som tredje man, efter Henrik Alsér och Petter Eriksson, genom dörren från logen. Han tassar fram, sneglar upp mot den fullsatta salongen. Ett leende drar över hans ansikte. Det märks att han sett fram mot det här. Han är klädd i mollskinnsbyxor snörda över smalbenet. Byxknät är trasigt. Manchesterjackan har en reva över skulderbladet. Under spelningen kommer han att varva sånger från den nya skivan med äldre material, som arrangerats om. 

Världen, från 2000 inleder, som en utbredd karta att sätta fötterna på. Jorden gick inte under i samband millenieskiftet. Både Jesus och Nostradamus hade dagar som var så där. På landet är det inga hus som skymmer himlen. Sångerna Hålet, Ovana och Hjärtat från nya skivan följer. Live blir låtarna råare än på skiva, fraseringen av budskapet annorlunda. Hålet i hjärtat är omöjligt att mätta. ”Jag har det i mig, en plats där inget bottnar”. ”Dom ovana väljer sig aldrig vid livet”. Hjärtats refräng är så stark att den förtjänar att broderas på en bonad, i linnetyg med glansigt pärlgarn.

Brinn, brinn, brinner
Mitt hjärtas ljus
Mörkret vinner 
Om du brinner ut

 

Kombinationen ”en hemsk text och en käck melodi” har varit något av Dan Viktors signum. Hejdå, Johanna har varit en av sångerna som framförts på det sättet. Nu möter mörker mörker, sorg möter sorg och smärta möter smärta. Dan sitter på stolen mitt på scenen, lätt framåtböjd med händerna knäppta i knät. Han ackompanjeras av två akustiska gitarrer. Munspelet håller han gömt. Det känns som han skapar sången i ögonblicket, där på scenen. Det skenbart lättsamma i berättelsen om mannen som inser hur kärlek förvandlas till hat, en natt när han lämnats med hennes försummade husdjur har försvunnit och ersatts av den smärta som faktiskt finns i texten. Den svältande katten förtär den utmärglade burfågeln. Bara fjädrarna blir kvar. ”Men hunden, Johanna, den följer med mig, vi är båda i behov av en trognare vän”. 

Perfekt är en perfekt livelåt, ösig, bluesig. Även Glad har fått ett nytt arrangemang. I ursprungsversionen är den lättsam, de mörka inslagen i texten till trots. Nu är den förtvivlat försök mellan två människor att nå fram till varandra. ”Du tog vägen över sjön för att se när isen sprack”. Stressen är påtaglig. Hjärtat skenar. ”Döden har du alltid kvar, som en sista lekkamrat”. Orden ”jag vill va den som gör dig glad” blir ett uppgivet försök att trösta, en utsträckt hand över köksbordet, istället för en axelryckning och förhoppning om att tillvaron faktiskt kan vara kul.

Mörkret i texterna och den nakna råheten i arrangemangen balanseras av Dans mellansnack. Ibland kan han spelningar bestå lika mycket av skrönor och verbala cirkuskonster som låtar. Mellan sångerna balanserar han på slak lina som en trollkarl eller akrobat. Hans berättelser kan vara rena infall eller genomtänkta historier. Vid ett tillfälle letar han självironiskt efter en förstärkarkabel för att publiken ska få en stunds andrum. Publiken käftar med honom och i samspelet anas att vad som helst kan hända i samband med hans spelningar. Han går rakt in sångerna med en inlevelse som är lika fysisk som intuitiv. 

Succé, från nya skivan, inleder andra set. Den utspelas på ett hotell. Dan tänker tillbaks kvällens lyckade spelning. När han sitter på stolen på scenen med munspelet dolt i handen och eftertänksamt går igenom vad som hänt de sista timmarna, blir det som att befinna sig i rummet med honom. Han har tassat omkring, besökt badrummet, bläddrat igenom TV-kanalerna med hjälp av fjärrkontrollen, fingrat på telefonen och insett att det är för sent att ringa hem om saknad och försoning. Backstage träffar han en munspelare som lär honom ett solo, i sången blir det en egen liten historia. Vid textraden ”jag har gjort en lista på sådant jag ska sluta med” vänder han sig till någon i publiken. Även Vit och frisk och älskad av min mor är en publikfavorit som arrangerats om och blivit betydligt röjigare.

I konsertlokalen är ljuset riktat mot scenen. Salongen där publiken sitter vilar i halvdunkel. Dan som som ofta har en intensiv publikkontakt under sina spelningar har noterat att han ser publiken som siluetter. Han vet inte riktigt vem som är vem, utan kan bara ana. Inför Trollkarl frågar han om det finns möjlighet att tända upp salongen. Han vill se publiken, men någon tekniker finns inte tillgänglig, så han får lita till skuggor, konturer och sin intuition.
-Det här är en kärlekssång, säger han. Den handlar om en människa som står mig mycket nära. Någon som känner mig bättre än någon annan, någon som känner mig bättre än mig själv till och med. Efter en stund i den här människans närhet, så är min skalle upplöst i atomer. Det är märkligt, men så är det. 
Han går fram mot scenkanten och ställer sig nära ena hörnet.
-Det sägs att en bild säger mer än tusen ord, men fan vet om det är sant. Jag tror inte det. Inte nu längre. Det här är en sång om en tavla, men om ni tror att ni kommer att få se den, så kommer ni att bli besvikna. Den finns inte. Det blev ingen tavla, den där natten. Motivet svek mig. 
Trollkarl kan tolkas symboliskt som en text om hans eget konstnärskap, en metatext om skapande. I hans berättelse om sången får den en annan innebörd. Den som gäckar är sannolikt en kvinna. Tavlan målas av kärlek, det är ett porträtt av en vän och det är mer än tusen ord i den. Han vill se någon hos sig med all känslig skärpa personen har. När motivet slutar visa sig målar han istället ett av någon som kallar honom bror och självporträtt av honom själv som trollkarl och akrobat. 

Inför Förlåt tar han av sig mössan. Med blottat huvud blir han ännu naknare inför publiken. På skivan är Förlåt finstämd och innerlig. Två människor söker sig till varann i närhet och försoning, håller om varann. Live förändras energin. Konflikten blir tydligare. Det anas en rörelse i rummet. 

Dan Andersson själv gömde undan dikten Ett rus i en skokartong på Loussa-stugans vind. Generationer av Dan Andersson-tolkare har undvikit den. Dan Viktor tonsatte den till sin Dan Andersson-skiva Dan Andersson sjunger Dan Andersson. Han gör den ofta live. Den nya versionen är manlig och skogshuggarbred. I mellansnacket väver han in en av sina andra idoler, Bob Dylan, It´s alright, ma.

Hem introducerar han genom att berätta om sin hemtrakt, Gullvalla i Västmanland. Han hade ett driv som tog honom därifrån. Som barn var han intresserad av naturen och akvariefiskars latinska namn. I 13-årsåldern upptäckte han musiken. Hem tillägnas Markus, två år yngre än han själv. Han stod inte ut. Farsans hagelgevär, ett skott i munnen, hemma på balkongen.

Så långt från vägen hem
från vägen hem
så långt
så långt, så långt
från vägen hem
så långt

 

Drömmen om Elin 6.6.6 framförs i en ny version. Berättandet blir fragmentariskt, söndertrasat, rent fysiskt. Hon, som också är hans bäste vän, lämnar honom. Hans ständiga turnéer gör honom omöjlig att leva med. Eldvakt spelas som extranummer, innan Slut, från Vägen hem avslutar spelningen.Versmåttet är komplicerat och hypnotiskt. Raderna långa nog att bilda egna assocationskedjor. Kompet blir nästan visuellt. Gitarrer kan låta så här, som de gör i Slut. Det går att se med egna ögon.

Så var sagan slut igen och samma slut igen
Hur varm och ljus din dag än var så faller mörkret sen

 

Dan är trött efter spelningen. Han kommer inte att festa till långt efter gryningen. I 2,5 timme har han stått på scenen, med ett intensiv fysisk och känslomässig närvaro. Han konstaterar att det varit ”skitmysigt, jättejobbigt och fantastiskt”. Publiken är lika tagen och rörd som han. Med den nya skivan Dan Viktor & Vägen hem, releasespelningen och de nya arrangemangen av äldre material, där han vågar möta det själsliga mörkret i sina egna texter, visar han sin storhet som artist och människa. Spelningen växer i minnet. Det är något enastående det han gjort, något som berör på djupet.

CD-skivan vilar på pärmen i en inbunden bok. Texterna är skrivna med Dans handstil och återges mot bakgrund av fotografier i stark förstoring. Vatten. Fåglar. Träd. Himmel. Hans sinnelag anas i det sätt orden formats. På själva CD:n syns några textfragment. I ett visst ljus och en viss vinkel anas ett hjärta. Det är gryningsljust mot det vintergrå. I hjärtat finns ett hål eller en glöd som vägrar att slockna. Boken som tillhör skivan är vacker som en diktsamling. Texterna kan läsas som poesi, så starka är de. I handen väger boken med skivan som en skadad fågel. 

Paisley