West of Eden
Museigården Eksjö 31 juli 2012.
Göteborgsbaserade bandet West of Eden spelar modern brittisk folkmusik. Dragspel, fiol, flöjt, akustisk gitarr och mandolin kompletteras med elbas, trummor och elgitarr. Martin och Jenny Schaub kom i kontakt med den ständigt närvarande folkmusiken i samband med en semesterresa på Irland i början av 1990-talet. När de kom hem bildade de band, lärde sig ett antal irländska folksånger och började skriva egna. West of Eden har jämförts med bl a Fairport Convention. Irländarna själva säger att West of Eden är ”best of contemporary irish”. West of Eden har gett ut sex eller sju skivor. Bandet själva är lite oeniga om antalet. Den senaste kritikerrosade skivan,
Safe Crossing, släpptes våren 2012.
Safe Crossing handlar om skeppsbrott. Martin Schaub började läsa boken
Shipwreck av John Fowles och anade att fanns uppslag till sångtexter bland berättelserna om förlistna skepp och svartvita bilder på vrak från Scillyöarna. Martin och Jenny lärde sig om båtar, vindar och havet, drog sig tillbaka och skrev ett antal sånger.
Safe Crossing spelades in i en studio i Cornwall som bara kunde nås per båt.
 |
Första set baseras på sångerna från
Safe Crossing. Eksjös vilsamma stadsbild, med lugna gränder mellan ålderdomliga trähus, en stilla flytande å, museigårdens röda plank, geometriska örtagård och huggen gatsten förvandlas till hav, vind och rundhorisont så fort West of Eden börjar spela. Sjömanstermer hämtade från gamla sjömanssånger eller shanties varvas med gripande berättelser om människor, skepp och hav. Det är som att befinna sig ombord på en skuta som kämpar mot vågor och vind, att vända ansiktet mot den saltmättade vinden på ett rullande däck och veta att skutan måste seglas för att nå den relativa säkerheten i hamn. En felbedömning av vinden eller båtens reaktion kan bli ödesdiger. Texterna fångar själen hos människan som lever i kustlandskapet och är beroende av havet, som ger och tar. En kvinna har blivit bränd i kärlek. Hon älskar numera bara sin båt. Fångskeppen med irländska straffångar seglar mot New South Wales. Ett sk coffin ship, sänks med man och allt för försäkringspengarnas skull. I andra sånger går tankarna till familjen där hemma. Sångerna från
Safe Crossing berör på djupet.
Musiken i andra set är uppsluppen och lekfull. Irländska klassiker som t ex
P is för Paddy och komplicerade Rocky Road to Dublin blandas med West of Edens egna låtar. Den monumentala och gripande känslan från första set byts ut mot ren skär glädje.
West of Eden turnerar både i Sverige och utomlands. Bandet är väl värt att se om man har möjlighet. Både den musikaliska skickligheten, bandets sångtexter och deras förmåga att utveckla och förvalta den
brittiska och irländska folkmusiken imponerar.
Paisley