I ljuset av Cornelis
     
Hans-Erik Dyvik Husby och Jack Vreeswijk, konserthusturné februari 2011, i Sverige, Norge och Danmark.


Hans-Erik Dyvik Husby spelade en porträttlik Cornelis Vreeswijk i spelfilmen, som hade premiär november 2010. Han levde med honom i varje scen, tog honom till sig, förmedlade, var sig själv och honom in i minsta detalj. Cornelis gestaltades som förälskad och svartsjuk, censurerad och förbannad. Filmen visade en nybliven far, en man på rymmen från fängelset som läste högt ur en bok för en kvinna som inte var hans, en man som ständigt skrev och läste, åldrades och skapade. 

På scen blir de blir som far och son, Hans-Erik som far och Jack som son. En grabb som håller på att bli vuxen och lyssnar på pappa som snackar. Sonen lyssnar och håller med, instämmer i samförstånd, samtidigt som han försöker förstå, växa upp och skapa ett eget liv . Ett barn som håller med sin far som för att skapa balans. Hans-Erik gestaltar en far som skriver sånger till sitt barn lika mycket av kärlek till barnet, som för att hantera sin egen omvärld. I Vaggvisa lämnar pappan sitt sovande barn för att gå till nattskiftet på fabriken. Till Jack skrev Cornelis till sonens nioårsdag. Jack hade helst velat ha en bilbana, men fick en sång om Vietnamkriget istället (”farmor brinner som en hund av halm, det är napalm, det är napalm”). ” De var skilda då, morsan och farsan, jag visste inte om han skulle dyka upp överhuvudtaget, så jag blev glad att han kom, även om han inte hade någon present med sig”, berättar Jack.



Konserten är delvis en livespelning av Hans-Erik Dyvik Husbys skiva I ljuset av Cornelis. Det är Hans-Eriks Cornelis-tolkning som dominerar, en ganska mörk Cornelis, skör och poetisk, sviken, men ändå medkännande. Det är den Cornelis som sjunger om ”fiende, kamrat, kärlek och hat”. Han känner med den unga Elisabeth, ”en vacker flicka ska inte gråta”, samtidigt som han lika tröstande som bittert konstaterar att hennes mamma snart kommer att träffa en en ny man, istället för pappan som stuckit. Medkänslan finns också i tolkningen av Balladen om herr Fredrik Åkare och den söta fröken Cecilia Lind, en kärlekshistoria utsträckt över tid och rum. Den är lika tilldragande, som omöjlig, en ung kvinna, en åldrande man, inte etisk, men vacker. Visa i vinden handlar om ett uppbrott, en kvinna gör slut, fast de bestämt att förlova sig och redan skaffat ringar. Efter sveket hålls tillvaron ihop endast genom textens strikta form. Framförandet är svart, mässande, likt en Bellman-figur som raglar i rännstenen i vintermörker. 

Hönan Agda och Brevet från kolonin lämnas åt Bengt *. Publiken är insatt, de kan sin Cornelis, vet att han inte var särskilt förtjust i vare sig det plockade fjäderfäet eller den snabbt översatta Brevet från kolonin.


Jack Vreeswijk - Foto: Fiorano

Jack lämnar scenen när Felicia adjö framförs. I en av filmens mest minnesvärda sekvenser går Cornelis och hans kompmusiker av scenen efter en häftig blueslåt. Den omskakade publiken lämnas åt sitt öde medan bandet tar en rökpaus. Jack ska bara snusa och gör det medan Hans-Erik framför Felicia adjö. Cornelis egen Felicia präglas av en kärleksfull närhet och vördnad inför Sandemoses ursprungstext, romanen Varulven. Hans-Eriks version tar fasta på själva döden, Felicia drunknar i den svarta, kalla älven. 

Hans-Erik visar en intensiv fysisk närvaro under hela föreställningen. När han för handen över halsen i slutet av Mördar-Anders känns det som att bli hotad med kniv hemma i sitt eget kök. Ballad om en gammal knarkare sjungs med en självupplevd inlevelse. 
Jack gör Rosenblad, rosenblad som extranummer och som enda egna nummer. Cornelis egen version är ett fullständigt stjärnefall, en allegori av ett kärleksmöte, skildrat med hjälp av den tidens stora musiker. Jacks version, som hans gitarist Love Tholin arrangerat, är en mer avskalad version, en beskrivning av ett händelseförlopp. 

En fattig trubadur avslutar lika mycket som den sammanfattar. Rödvinsglaset har stått på cafébordet på scenen som en besvärjelse genom hela föreställningen. Något efterlängtat är över. Publiken har fått se Cornelis som han var på filmen, drar sig därifrån i tystnad. 

Paisley



*
Bengt började sin bana med att vara sonson till den välkända sierskan Saida. När den karriären misslyckades övergick han till att bli son till Cornelis och därmed halvbror till Jack. Blodprov visade att han inte var släkt med Jack. Bengt övergick då till att hävda att det var han som var son till Cornelis och inte Jack. Detta innebär att Jacks mamma tillika Cornelis dåvarande fru skulle haft en affär vid sidan om med en man som liknade Cornelis, samtidigt som Cornelis också skulle haft en affär vid sidan om som resulterade i ett barn. 

Bengt har turnerat en del med Cornelismaterial och framför då populära sånger av typen Hönan Agda, som Cornelis själv inte var så förtjust i.