Hur musik blir magi
Jul i folkton på Palladium i Malmö den 19 december 2009


Försök föreställa er hur bokstäverna i ordet MUSIK förvandlas till ordet MAGI.
M sitter stadigt på första bänken klappande, stampande och förtrollad.
U:et studsar upp och vänder sig i luften och landar på båda benen. 
S:et slingrar sig, halvt oroligt och uppskrämt, halvt livfullt och nyfiket, och blir still i fosterställning i ett G. Det sticker ut tungan, i försvar och trots.
Det långa i:et står ostadigt på ett ben, men stöds av Kåets långa ben. Dessa båda ben blir ett.

Kåets stödben söker sig till det uppochnervända U:et och låter sig spikas som en tvärslå så att det forna U:et blir ett mulligt A.

Kåets övre arm blir en fågelvinge som flaxar upp mot midvinterhimlen och kan nu med dolda ögat konstatera att MUSIK förvandlats till MAGI.


Illustration: Mats Klasson

M:et är publiken, M:et är Malmö, M:et är skåningarna, M:et är Ales möllor, Bjennar och Hazelius som tillför elius, elljus, elljud så att Zätat sprakar som en stjärngossefåle, apelgrå. Bakom gemytet hörs dock slagbordunens dovhet som annonserar mörker, rädsla och mystik.

U:et som blir A, är kulningen från Willemarken och Älvdalen som studsar på studsmattan och landar som Söders sötaste renaste röst. Den mörka mogna lena rösten kompletteras av den ljusare dansanderska.

Den slingrande tonen som kryper ihop till ett G är Lisan som blir visan. Det är ryd som blir lyd, för denna kväll har Skåne och Malmö blivit lite danskare i de historiska djup vi dyker.

De båda långa i:na som blir till ett enda stadigt torn, är en tallrot ur vilken en ny tall växt sig lång och en lind som inte vill vara kortare den. Den där K-armen som blev en fågel, sitter på en av lindens grenar med en bjällra runt ena benet, likt en ljudförstärkt ringmärkning. Med den bjällran kan fågeln i ena stunden framkalla bilder av sydamerikanska pandeiros, och i nästa bjällerklangen från en julottesläde från fordom.

Det dansas livsglädje i logar och allmogekök. Tjoflöjt blir här sjuflöjt med ljudet av en slädes bjällra i bakgrunden.

I minnet etsar sig också sången från U och A som bjuder frid på jorden, den härliga som därefter understryks av stråkar zätiga, slingriga, tunga, unga.

Till allra sist sitter ändå den gamle hjortmannen kvar, ensam vid sitt fönster. Han som med sin stråkarm med ömsom spröda och ömsom starka toner blåser genom tiden och får liv igen genom en spensligare stråkarm. Det är möjligt att resa genom tiden, få tiden att stå stilla, bara man lyckas förvandla musik till magi.

Från första raden på Jul i folktons avslutningskonsert på Palladium i Malmö, 
den 19 december 2009.
Mats Klasson

PS. Jul i folkton 2009 befolkas av Ale Möller, Lena Willemark, Sofia Karlsson, Roger Tallroth, Olle Linder, Esbjörn Hazelius och Lisa Rydberg. DS.


(Publiceras även på Musicstage.se)