17 november 2012

 

Rebecka & Joel


Två svenska singer/songwriters, en rutinerad och en grönare (eller ska man kanske säga blåvitare?), gjorde 2011 respektive 2012 sina bästa skivor hittills. Åtminstone om jag får säga min mening.  Båda skivorna köpte jag dock först i år. 

Rebecka Törnqvist gav 2011 ut Scorpions. Tittar man ytligt på det gråsvarta omslaget ter det sig oansenligt, men kikar man närmare ser det verkligen dramatiskt ut. Och dramatiskt är också ett ord jag skulle vilja använda för att beskriva musiken. Det finns något filmiskt och stämningsskapande som verkligen stimulerar fantasin. Tillsammans med mycket vackra melodier, som stannar kvar i minnet, och Rebeckas karaktäristiska och personliga röst, kan det knappast bli mycket bättre.

Den gamle hästpojken Joel Alme har jag tidigare kallat Sveriges svar på Rufus Wainwright, för att sångsättet påminde så mycket om hans. På de tidigare skivorna kändes Joels röst en aning osäker. Även om det personliga sångsättet uppvägde det, verkar han på A tender trap ha blivit betydligt varmare under fjädrarna och sången svävar på säkrare vingar. Precis som på Rebeckas skiva, är det många sköna melodier som lyfter en över den ljuva melankolin.

Hungrar ni efter drama, mystik och filmiska stämningar, lyssna på Rebecka.

Vill ni lägga en stimulerande sockerbit i er melankoli, lyssna på Joel.


PS. Länkarna i gult leder till lyssningar på Spotify. DS.

Mats Klasson

Tillbaka till tidigare Lördagstips