Ombytlighet och känslostormar


En tid mellan hägg och syrén, det brukar innebära ca två dagar. Blomstertiden är här och så också mello och hockey-vm samtidigt som allsvenskan pågår och damerna blir vackrare samt livet lättare.

Ena kvällen har man (som gamla jag) alla barn och barnbarn hemma på pizzamiddag, semifinalhockey och mellobubbel som vi grattar danskarna till. Sedan blev det nån gång efter midnatt så tyst i hemmet som det brukar vara och jag pustade ut - trots släktmyset.

Sovmorgon på söndagen till halv tolv ingår i vanan på en söndag precis som de slöa tre morgonmuggarna mörkrostat kaffe - svart så klart. Solen dundrar ner på balkongen och jag känner mig glad att få skvätta lite vatten på de torftigt fröuppdrivna solrosorna och andra sommarblommor som placerats i nån gammal färgburk och överbliven balkonglåda. Sedan lite pizzarester som värms i micron i väntan på att sticka ner till stampuben för att kolla på Gnagets bortamatch i Växjö. Det har nu mulnat på men är fortfarande sommarvarmt så det räcker med kavajen (för fickornas skull) och så ner mot "downtown" och puben. Det doftar av både körsbärsblom och hägg - båda vita som vinterns grenars snö - men ack så mycket mer välkomna, När jag närmar mig vattenhålet märker jag hur kvavt och kvalmigt det är - nästan tryckande. Så ölen som beställs är svalkande skön och välbehövlig. De flesta verkar göra annat än jag denna pingst - kanske är de religiösa - så jag bokar snabbt min favoritplats vid fotboll på puben. Matchen blir som alltid spännande och känslorna svallar i båda riktingarna, men i slutänden står vi där ändå med en skön seger i bagaget och tre poäng med oss hem.
Nu funderar jag på att gå hem för att ladda inför VM-finalen i hockey som ju sänds på en kanal som jag faktiskt har - precis som alla andra. Men så kommer jag i samspråk med en söt dam. Självklart så beställer jag varsin till och stannar kvar. Det är spännande med nya människor även om de är lite lurviga under fötterna - men vem kastar sten i glashus? Det är ju hänryckningens tid så varför inte låta sig ryckas hän...
Tyvärr ryckte nu traktens alfahanar närmare så jag tog min mats ur skolan och siktade in mig på hemmet och hockeyfinalen. Damen kommer jag se igen eftersom jag sett henne förr - om än på håll.

Kliver upp på torget ur tunnebanemiljöns årstidslösa gångar och möts av osedvanlig häggdoft. En skön dimma har lagt sig över kvarteren och de öppna gräsytorna. En dimma som poesi. En dimma så fuktig så det bildas droppar på kavajen trots att det inte regnar. Det är en drömsk och surrealistisk känsla i luften och när jag passerar skogsbrynets största hägg bryter jag mig en liten kvist med de väldoftande blommorna - ingen skada skedd. Jag drar mig hemåt i saktaste mak och njuter av vårens fukt, minnet av damen och de tre poängen. Hemma hamnar min häggkvist i en rejäl ölsejdel fylld med vatten för att sprida sin arom i min lilla lya.

Hockeyn blev ju den också ombytlig och känslomässig med schweizertryck från början och underläge fram till effektivitet och guldjubel =)

I morgon (måndag) blir det definitivt lunch i Kungsan och sedan ett återbesök med letande blickar på puben.

Aksel Borgström