Tillbaka till framtiden

Då jag fortfarande var formbar och inte den tråkiga gubbe jag blivit nu, som sett allt och hört allt, så hände det ibland att händelser inträffade som haft betydelse för mitt fortsatta liv.

Jag skulle gärna ha det tillgodo och känner en viss avundsjuka till dem som ännu har kvar att se Tillbaka till framtiden för första gången.
Jag drabbades av den, helt oförberedd, då vi som vanligt åkt in till Helsingborg från Klippan för att gå på bio en fredagskväll.

Vi gjorde detta med viss regelbundenhet och valde film på måfå, ibland traggade jag min vilja igenom och därav glodde vi, rätt ensamma i biosalongen, på Legenden Elvis. Ibland blev det, helt rätt, som då vi såg Porky´s , Monty Python live at the Hollywood Bowl och Jakten på den förvunna skatten. Eller aningen överdrivet, livsavgörande, då vi såg Michael J Fox i Tillbaka till framtiden.

Sällan har jag sett något som gjort lika stark intryck. Som fan av Chuck Berry, sci-fi och färgad av 50-talsnostalgi, var jag ett lätt offer.
Det stör ju inte heller att manuset är välskrivet och glimten i ögat lyser igenom.

Sedan filmen kom 1985, har kanske vad vi önskar oss ändrats, en ny bil är kanske inte överst på önskelistan idag, men då filmen gjordes var sådan konsumtion modern. Om inte annat, så hoppas jag att vi gör andra val och prioriteringar idag.

Nu när jag är närmre pensionen än studenten och allt kanske inte blev som jag hoppats är lite 50-talsaktig framtidstro inte dum att plocka fram. Låt oss för en stund glömma att det är en, för att citera Gasolin', ”kall tid som vi lever i och alla går runt och fryser”, och skaka loss till Johnny B. Goode.

Det är ju aldrig försent att ha en lycklig ungdom, så var hittar jag ett par Nike Bruin?

Michael J Fox – Tillbaka till framtiden Johnny B Goode.


Skånske Arne