Onsdagen den 1 maj 2013




Makt och andlighet

– Jag är inte religiös men jag tror på… en högre makt, en andlig överhöghet.

Ungefär så upplever jag att många svarar på frågan om de tror på gud. Att vara andlig, att känna andlighet, vad betyder det för dig? För mig betyder det inte att tro på en gud, någon som står över mig, som är övernaturlig. Mitt liv, fyllt med allsköns existentiella, svåra spörsmål att hela tiden ta ställning till, ger mig inget skäl till att tro på något övernaturligt. Någon som har makt över mig, som alltid har sista ordet. Då skulle jag helt enkelt kunna överlämna mina beslut i dess händer och bara sätta mig ner och betrakta. Som Usain Bolt, som tackar gud när han springer på ny världsrekordtid, istället för att tacka sig själv. Jag är så egocentrisk och motvalls att jag vill bestämma själv. 

– Kan själv, sa jag till mamma när jag var en liten flicka.
Och övernaturligt. Vad är det? Om man menar överjordisk, då håller jag med. Allting som existerar utanför vår planet är bortom oss, över, under, runt. Underjordisk. Finns det något sådant? Är det vad vissa kallar helvetet? Fast då pratar vi troligtvis om jordens infernaliskt heta inre. Det är ett faktum, vi vet att jordens inre brinner.

Jag tror inte på makt. Jag tycker illa om makt. Det ger mig dåliga associationer. Agnetha Fältskog intervjuades av Skavlan för ett tag sen. På frågan vem som bestämde i ABBA svarade hon: 
– Det fanns ingen som bestämde, vi bestämde alla fyra lika mycket. 
Så befriande att höra, för mig. I ett annat teveprogram, Babel, intervjuades författaren Yann Martel. Han som skrev den hyllade och filmade boken Berättelsen om Pi
– Utan tvivel, sa han, gudstro berikar livet, ger mening åt livet.
Först blev jag häpen. Sen arg. Att han utan minsta reflektion, kunde påstå att livet utan en gud är meningslöst. Får jag inte avgöra det själv? 



Jag är övertygad om stjärnors, alla himlakroppars enorma krafter. Jag tror på kemi. Fysik. Naturen. På solen, månen och jordens gemensamma makt. Det är inget gudomligt över solen eller månen. Om med gud menas något eller någon som styr över oss. Men den energi och dragningskraft som solen och månen har, skänker de tillsammans med vår planet, Tellus, möjligheten till liv. En underbar fantastisk kraft som möjliggör vår existens.

Jag tror på att allt, överallt, inträffar av en anledning, är inkluderad i ett händelseförlopp. Det finns inget som sker av en slump, eller genom någons övermänskliga magiska fingrar. Jag blir fascinerad av universum, eller kanske jag borde säga universa. Ryser av rymdens skönhet och vill förstå dess hemligheter. Suger åt mig av ny kunskap och lyssnar entusiastiskt på nyheter om steg framåt i förståelsen av hur allt hänger ihop. Blir sorgsen över att lösningen på världsrymdens gåtor antagligen ligger väldigt långt bort. Jag kommer sannolikt inte att få något fullständigt svar under min livstid.

Finns det liv på andra planeter? Det är klart att det finns. Hur det livet ser ut, vet vi inte. Är det vad vi kallar primitivt eller är det mer utvecklat? Primitivt, förresten. Såsom vi människor far fram som bulldozers, trampar ihjäl vår nästa och förstör det som kommer i vår väg, vad är det, om inte outvecklat?

En forskare jag lyssnade på kastade fram en spännande idé: Allt är oändligt. Min mage hisnar vid tanken. Tanken på en möjlig oändlighet. Inget slut, ingen början; allt pågår och finns för evigt. Även om vi hade förmåga att förflytta oss i rymden med enorm svindlande hastighet, skulle det inte gå att besöka alla universa, eftersom kvantiteten vore obegränsad.

Om allt är oändligt innebär det att vår jord, finns i ett omätligt antal. Tänk dig det; du och jag finns i gränslösa mängder. Sittandes på en exakt likadan jord som vi gör just nu, en masse. Ett obegränsat antal Ethel sitter just nu vid samma skrivbord som Ethel gör nu, skrivandes exakt det som Ethel gör i detta ögonblick. Allt består av oändliga oändligheter.

Jag känner ingen som helst ångest eller rädsla inför gränslösheten. Nej, jag blir tvärtom upprymd. Vilket lämpligt ord i sammanhanget. Tanken fyller mig med lycka och jag förnimmer andlighet. Respekt inför existensen. Din och min.

Det går inte att bevisa att oändligheten existerar. För mig är det lika svårt att förstå att det skulle finns ett slut. Hur ser slutet ut? Vad är det som väntar dig och mig runt hörnet? Vad kommer vi att se när vi kommer fram till världens ände och försiktigt lutar oss över kanten?

På grund av det jag har hävdat här ovan, förstår du att jag tror på att ljuset färdas i all evighet. Jag tror också att dess bana kröks under resan av gravitationens kraft. Det vet vi väl förresten? Det pratade Albert Einstein om redan för ett antal decennier sedan, vårt krökta universum. Med ens slås jag av tanken; betyder det att det finns en chans att det ljus du och jag ser idag, en dag kommer tillbaka till oss? Allt har inte ett slut eller inget har ett slut. Jo, jag vet att vi och vårt universum inte heller står stilla. Liksom ljuset rusar du och jag in i oändligheten. Kanske blir det så att vi aldrig möts igen.


Ethel Hedström



Ethel Hedström heter jag.
Är en skrivande kvinna, har alltid varit. Men att skriva skönlitterärt vågade jag prova först för ungefär fem år sedan. Tidigare var det mest i jobbet jag använde mina kunskaper i att formulera mig i skrift. Nu känns det som min oinskränkt personliga identitet, att kalla mig skribent. Inte författare, inte än. Har en blogg där jag ibland publicerar kortare texter, är med i en skrivargrupp på nätet som heter Skrivarsidan och träffar regelbundet två skrivarvänner. Vi tre, kallar vi oss helt enkelt och har flyktiga planer på att skriva ett manus tillsammans. Annars tycker jag om att umgås med min man, att läsa, springa, lyssna på musik och att äta och dricka gott.



Vill ni kommentera eller diskutera Ethels text finns en speciell Gäst med G på K-tråd på vårt forum. Klicka här för att komma dit.
För att kunna skriva på forumet måste du vara medlem. Är du inte det, klicka  på Bli medlem inne på forumet och följ instruktionerna.
Man kan också kommentera på Kafé K:s Facebooksida om man hellre vill det.


Tillbaka till tidigare Gäster