Söndagen den 1 januari 2012



Bland skivbackar och spellistor


Ibland känner jag att jag tillhör en ovanlig generation av människor i vårt västerländska samhälle. En generation som har växt upp i en revolutionerande övergång från analogt till digitalt. Under bara några få år gick jag från att lyssna på vinyler till kassettband till CD-skivor till mp3-filer. Idag består min musikkonsumtion fortfarande av allt det där, plus en hel del till. Spotifylistor har blivit min vardagsmat och min LP-samling har blivit mitt fredagsmys.


När skivsamlaren övergick till sjöröveri
Under min tonårstid var det CD-skivorna som dominerade. Ljudet var fantastiskt, men nog var det lite dyrt alltid. Jag hade inte råd att köpa speciellt många skivor för mina små ynka studentpengar. Trots CD-skivans intåg var kassettbandet fortfarande ett vanligt inslag. I alla fall var det vanligt att man gjorde blandband. Min pappa brukade göra blandband till mig. Musik som han tyckte att jag skulle lyssna på. Det mesta var klassiska band från 60- och 70-talet. Allt från Pink Floyd till Earth Wind & Fire. Jag har definitivt honom att tacka för min musikaliska allmänbildning. Även om han också kunde stå med pekfingret i vädret och säga att ”Techno, det är dålig musik. Lyssna inte på det!”. Idag är det jag som försöker introducera honom för elektronisk musik. (Det går sådär.)

Lagom till att jag flyttade hemifrån började den digitala musiken bli allt vanligare.Jag minns känslan när jag först blev introducerad för Napster. Tänka sig att man bara kunde ladda hem musik så där – helt gratis! Inte hade jag en tanke på upphovsrätter. Inte hade jag en tanke på att jag skulle kunna dömas för sjöröveri. Hur kunde något som var så enkelt och lättillgängligt klassas som olagligt?

Min barndoms motsvarighet till att ”sno” hem gratis musik var att spela in från radion. Det bästa var oftast att spela in från vår lokalradiostation ”Radio C4”, eftersom de ofta spelade hela låtar. På P3 var risken att programledarna pratade i början eller slutet på låten eller att låten inte spelades i sin helhet. Åh denna nostalgi när man gräver fram ett gammalt kassettband med radioinspelningar och helt plötsligt hör jingeln ”Radio C4” på bräkande Kristianstadsdialekt.


När skivsamlingen blev en databas
Min tidiga digitala musiksamling bestod mest av musik som jag lånat av kompisar eller på biblioteket och sedan rippat. Jag rippade även en del av mina egna skivor. Tänk så praktiskt att ha all den där musiken på samma ställe och kunna göra långa spellistor så att man slapp byta skiva hela tiden. Min dröm var nog ändå trots detta att ha en megastor CD-växlare som jag kunde styra med en fjärrkontroll. Inte visste jag vart framtidens teknik skulle föra mig då.

Ju större den digitala samlingen blev, desto mer uppenbart blev det att man var tvungen att skapa ett system för att kunna hitta bland all sin musik. Att bara sortera den i bokstavsordning efter artistens namn var alldeles för simpelt. Det var gammaldags. Det tillhörde den gamla skivsamlarens era. Tid var och är nu spellistornas tid. Man gick från att vara skivsamlare till att vara någon sorts bibliotekarie som sorterar musiken i en databas efter genre och artist, men också enskilda låtar i spellistor utefter vilket syfte musiken har. Om det är till fest, avslappning, träning, städning, peppmusik, tycka-synd-om-sig-själv-musik eller musik att älska till. Definition, organisation och eftertanke är ledorden för en lyckad musikkonsumtion.


Musikkonsumtion och vinylnostalgi
Idag konsumerar jag musik som aldrig förr. Min traditionella skivsamling av LP- och CD-skivor har konkurrens av min iPod, Spotify, Soundcloud, Vimeo, Youtube, Myspace, Grooveshark, Last.fm m.m. Jag törstar hela tiden efter ny musik. Det blir mer och mer sällan att jag lyssnar på skivor om och om igen. Det är sällan jag kan varenda textrad utantill. Det är sällan jag ens vet hur omslaget ser ut på en skiva. Jag konsumerar musik mer i stil med hur jag konsumerar böcker eller film. Nyhetens behag är viktig, men jag har ju ändå mina favoriter som jag lyssnar på och kanske till och med lyssnar sönder, men det blir som sagt mer och mer sällan.

På många sätt och vis har detta faktiskt medfört att musiken står mer i fokus än vad den har gjort innan då den traditionella skivan har fått en annan sorts betydelse. För trots att jag till större delen lyssnar på musik via datorn och Internet idag har också mitt intresse för skivor och speciellt då vinylskivor ökat. Det är något visst med att först välja ut en skiva, bläddra bland dem i boxarna, titta på omslaget, plocka ut skivan och rikta den mot ljuset för att se om det finns repor eller damm. Det luktar ju också speciellt. Det uppstår en varm känsla i bröstet när jag plockar fram en av min pappas gamla vinylskivor. Min pappa har varit storrökare i många år och ni kan ju tänka er hur festerna såg ut på 70-talet då alla var storrökare. Den där rökfyllda atmosfären fångades på skivorna som spelades och när jag plockar fram dem än idag stinker de av cigarettrök. Det luktar för jävligt, men det är ändå mysigt och hemtrevligt på något sätt. DEN upplevelsen har ingen som helst motsvarighet i mitt digitala musikkonsumerande.

Kanske är det också därför som LP-skivan har fått ett uppsving de senaste åren. Allt oftare släpps nya skivor i LP-format, såväl som på CD, Spotify, iTunes etc. Nog skulle jag gissa att det inte är helt ovanligt för svenskar att man lägger pengar på att både köpa musiken digitalt, samt på vinyl, när man samtidigt vid sidan av laddar hem mycket annan musik på olaglig väg. Man lägger pengar på det som känns meningsfullt och när man köper en LP-skiva känns det som om att man får lite mer för pengarna, vilket gör det mer värt. (Jag gissar också att det är sådana saker som gör att många rättfärdigar sin egen olagliga nedladdning.)

Nu är frågan: vart vill jag gå härifrån? Jag har fått mina önskningar uppfyllda. Jag kan nu gå omkring med ett oändligt musikbibliotek som får plats i min ficka och därmed lyssna på vad jag vill, när jag vill. Vad mer kan jag önska vad gäller min musikkonsumtion? Ett par bekväma hörlurar med exceptionellt ljud som inte ser ut som öronmuffar och som inte gör att jag får nackspärr när jag somnar med dem på? Det kommer nog det med. Jag är en lycklig musikälskare.

Camilla Svedén


Mitt namn är Camilla Svedén. Jag är 30 år gammal och bor med mina två katter i en liten mysig lägenhet på Möllevången i Malmö. Jag jobbar för närvarande som utredningsingenjör på det kommunala förbundet VA Syd, samt ideellt som musikskribent på webbtidningen musicstage.se. Drömmer om att bosätta mig någonstans i de småländska skogarna för att odla mina egna grönsaker och jobba på min författarkarriär.





Vill ni kommentera eller diskutera Camillas text finns en speciell Gäst med G på K-tråd på vårt forum. Klicka här för att komma dit.
För att kunna skriva på forumet måste du vara medlem. Är du inte det, klicka  på Bli medlem inne på forumet och följ instruktionerna.
Man kan också kommentera på Kafé K:s Facebooksida om man hellre vill det.


Tillbaka till tidigare Gäster