Fredagen den 1 juli 2011

 

Jag gör det jag alltid har gjort…

Jag föddes och växte upp i Skånes näst minsta kommun, Örkelljunga. Det var där som min stomme göts. När jag sitter och funderar över mitt liv så här långt så inser jag hur mycket av mina upplevelser från den tiden som fortfarande påverkar mig. Nu, 20 år senare har jag samma politiska värderingar. Mina åsikter om vad som är livskvalitet och vad som är viktigt i livet är de samma nu som då. Mitt musikintresse och musicerande startade där precis som mitt skivsamlande. Jag började spela trummor i en massa olika band med namn som Holgers Flygplan, Bitrex och Half Man. Hemma på pojkrummet eller hos mina vänner och bandkollegor satt vi och lyssnade på vinylskivor och försökte förstå och lära av det vi hörde. Musiken från den stora världen. Inte från den för oss stora staden Helsingborg några mil västerut utan ännu längre bort, där i USA, Kanada eller England. Vi värderade musiken efter de kriterierna som för oss var musikaliska kvaliteter. Var det äkta? Var det tillräckligt upproriskt och rebelliskt? Fanns den rätta känslan där? Var soundet för modernt eller polerat? Var musiken för glad? Vemod och sorg är bra! Omslaget måste vara coolt! 

Jag tror att jag fortfarande värderar musik och skivor så. 

När jag så tog det stora klivet att flytta från hembyn så blev det till Ängelholm, bara några mil där ifrån. Trots att min nya hemstad inte var gigantisk mycket större så var livet där helt annorlunda. Här kunde man gå ut och ta en öl mitt i veckan! Bandet Half Man som jag hade spelat trummor i i Örkelljunga splittrades några månader innan jag flyttade till Ängelholm. Som ny trummis i banden Little Stalin Bluesband och i Indy Bindy Band 1989 öppnades nya vägar för mig. Det var nu som jag insåg att jag troligtvis aldrig kommer att sluta att spela musik. Härifrån och fram till nu slingrar sig en röd tråd. Några år senare bildade jag som sångare och låtskrivare bandet Tellus Y. Vi gjorde massor av spelningar under de fem åren som bandet existerade. Man kunde väldigt ofta se oss spela på olika pizzerior i NV-Skåne men även på en hel del festivaler. Vi släppte en femlåtars-CD 1995. Då jag till slut så fick ett förlagskontrakt med Warner Chappell Music hade bandet redan splittrats. Vad göra nu?
 
Den 1 december 1996 flyttar jag med ett färskt förlagskontrakt till Stockholm och bildar bandet Formula. Stockholms musikscen var en ganska stor besvikelse. Speltillfällena var för få för alla hungriga band som ville ut och spela. Det blev inte mycket gjort där. Exakt tre år efter det att jag hade flyttat till huvudstaden så vände jag söderut igen. Nästa anhalt var Malmö. 


Foto: Peter Wanloo

Malmö hade allt som jag behövde och sökte. Det tog tre månader innan jag gjorde första spelningen med mitt nya band Tonic Truck. Vi spelade som förband till massor av större band bl a på Kulturbolaget. Vi fick lira förband åt band som Frank Black & the Catholics, Mustasch, Hellacopters, The Rasmus och Sugarplum Ferry. Vi släppte en CD-singel med tre låtar 2003. Tre år tidigare hade så äntligen CD’n Eyesight to the blind med Little Stalin Bluesband kommit ut på bolaget ”Skivfabriken” i Klippan. Inspelningen hade då tagit tio år att färdigställa. När vi skrotade bandet Tonic Truck 2005 så bestämde jag mig för att gå solo. Det var dags att byta stil. Jag skaffade en fantastiskt bra akustisk gitarr byggd i Tjeckien och började skriva en helt annan typ av musik än förut. Två år senare släpptes första albumet med mitt nya projekt Rag-And-Bone. Jag hade hjälp av tretton olika musiker och tillika vänner när jag spelade in den. Störst hjälp hade jag av Pontus Snibb som spelade både trummor och gitarr på samtliga låtar. Han spelade även in skivan med mig som medproducent. 2010 kom uppföljaren med namnet Novice Pioneer. Även denna gång så hade jag stor hjälp av Pontus Snibb och en massa fantastiska musikervänner när vi spelade in. Några mer namnkunniga musiker ville medverka på andra skivan. Dan Baird (Georgia Satellites) , Warner E Hodges (Jason & the Scorchers), Guy Griffin (Quireboys), Jalle Lorensson (Wilmer X) samt folkmusikern Esbjörn Hazelius. Rag-And-Bone har tagit mig till England, Tyskland, Danmark och runt i södra Sverige. Ett av många trevliga minnen är spelningen som förband åt Little Feat på Mölleplatsen i Malmö 2009. 

Då var vi framme men jag tänker dock inte stiga av. Jag tänker ta en tur till för många av de saker som jag gjorde första helgen juni 2011, gjorde jag även samma helg 1981, 1991 och 2001. Jag köpte vinylskivor, spelade skivor med en god vän, repade med bandet och stod på en scen och spelade. Jag gör det jag alltid har gjort och jag misstänker att jag kommer att kunna säga samma sak om 2021…

Mats Nilsson - juni 2011.


Foto: Tommy Nilsson

Musiker/Artist/Låtskrivare/Visionär?

Född 1967.

Bor med sambo i Malmö.

Arbetar med ett tillfälligt projekt på Arbetarrörelsens Arkiv i Skåne.

Låtskrivare, sångare, gitarrist i Rag-And-Bone.

Trumslagare i Little Stalin Bluesband.

Producent av DVD-serien Så minns vi Örkelljunga.

Fixar med Akustisk Musikpicknick på Tullakrok i Ängelholm i juli varje år. 

Ja, jag har ständigt nya projekt på gång.

Ni kanske undrar mer om Rag-And-Bone?
Lyssna och läs här: http://www.myspace.com/ragandbonemusic




Vill ni kommentera eller diskutera Mats text och musik finns en speciell Gäst med G på K-tråd på vårt forum. Klicka här för att komma dit.
För att kunna skriva på forumet måste du vara medlem. Är du inte det, klicka  på Bli medlem inne på forumet och följ instruktionerna.
Man kan också kommentera på Kafé K:s Facebooksida om man hellre vill det.


Tillbaka till tidigare Gäster