Tisdagen den 1 mars 2011

 

Att reflektera och leverera är ett måste annars dör jag nog lite grann. Jag kan dock känna att det kunde vara skönt att emellanåt bara se något och inte reflektera eller fråga varför. Ja..........min krönika är en återgivning av en händelserik simtur. Mycket nöje!



Simma utan att leverera


Jag kan ju inte lägga alla strumporna i torktumlaren. Ska jag göra det måste jag sortera ut ullstrumporna, så dom inte förstörs. Guuud så jobbigt! Då kan jag ju lika gärna hänga alla strumporna med en gång. Strumpor strumpor strumpor strumpor. Ett skönt ord. 


Jag andas in och tänker strumpor. Jag andas ut och tänker strumpor.  Jag simmar i en pool i ett allmänt badhus. Öronen är under vattenytan och vattnet sköljer förbi. Ett behagligt porlande. Någonstans i poolen finns förmodligen en generator som styr hygienen och cirkulationen av vatten in och ut. Det är en obehaglig ljudmatta men jag tänker bort den och jag tänker bort allt jag tycker är obehagligt med allmänna badhus. För jag tycker det finns något motbjudande med allmänna badhus. Att bada tillsammans med andra människor jag inte känner känns motbjudande och olustigt. Tjocka människor känns mer motbjudande att bada med än med smala. NÄMEN! Det där var inte snyggt skrivet. Politiskt inkorrekt och fördomsfullt och illa på många sätt. Men det här är en kravlös text, ni måste inte läsa och ni måste inte tycka om mig. Detta är en reflektion från mig. 

Jag simmar på rygg. Jag tänker på tjocka människor. Varför tycker jag en tjock människa i ett allmänt badhus är obehagligare än en smal. Det är enkelt. Jag tycker det är obehagligt för jag vet ju inte om "dom" kommer åt i vecken när dom tvättar sig. Nej man kan aldrig veta. Jag får väl stanna hemma istället. 

Plötsligt simmar jag in med huvudet i poolkanten. BONK! Det gjorde lite ont. Jag håller mig i kanten och känner med handen på huvudet. Ja det gjorde lite ont men håret sitter kvar och huvudet är fortfarande runt.  Tur att skallen är så pass hård som den är ändå. Jag lägger mig på rygg igen och simmar åt andra hållet. 

Jag tänker strumpor för varje in- och utandning. Strumpor, strumpor. Bara simma utan resultat. Det ska inte bli nånting av den här simturen. Jag ska bara simma fram och tillbaka tills jag vill gå hem. Det är ingen som är här och tittar när jag simmar. Ingen som frågar varför jag simmar. Ingen som bryr sig om hur jag simmar. Ingen har bestämt vad jag ska simma i för kläder. Jag är här helt oregisserad och simmar för mitt eget välbefinnande.

Det var länge sen jag gjorde något som inte skulle ha ett resultat.

Så ser jag något i taket som liknar en utsträckt groda i gul bikini.
Men det är ju jag. Det ju jag som simmar. Badhuset har fönster i taket och när det mörknat ute blir fönstren som speglar. Plötsligt ser jag mig själv simma på rygg. Det är en ny upplevelse.

Jag ser en liten kropp sparka sig fram. Det ser lite roligt ut men så börjar jag gråta. Jag kommer på att jag under så lång tid sett mig själv i olika sammanhang med olika kostymer och utklädnader som mitt jobb innebär. Men det var väldigt länge sen jag tittade på mig själv under allt det där. Allt det där, allt det där med jobb och resultat och strumpor och boka tider, möten, mat, dagis, mask, kostym, repetition, kontrakt, förhandling, memorera, hitta på, leverera, leverera.

Så simmar en kille in i min mage och någon simmar in i hans rygg. Jag hade tappat bort tid och rum och stannat upp mitt i bassängen vilket orsakade en seriekrock. Jag trampade vatten med blicken riktad mot taket. Jag kunde inte sluta titta på den där grodan i gul bikini. Jag kände att jag plötsligt längtade väldigt mycket efter min pappa. 

Det blev ju totalstopp i bassängen och jag tänkte att det nog var dags för mig att be om ursäkt och gå hem. Sagt och gjort.

Det var mörkt och kallt när jag gick hem, men skönt. Jag hade simmat runt runt i nästan två timmar. Vad hade jag fått ut av det då? Om något inte ger något kan man ju göra nåt annat! Jag tror jag har resultatsjukan. I alla fall hade jag kommit fram till att jag är en fördomsfull människa som levererat för mycket dom senaste åren och bör ta en time out. Time out, time out. Andas in , andas ut. Vad ska man göra på en time out då? Jo jag skulle faktiskt kunna tänka mig att bli förskollärare. Å vad kul det skulle va. Barn hela dagarna, å vad kul. Det ska jag göra. Jag ska bli förskollärare....på min time out! 

© Cecilia Frode

Foto: Thron Ullberg


Jag heter Cecilia Frode. Jag är till yrket skådespelerska och dramatiker. Har varit professionellt verksam sen jag var 24 år och nu är jag 40 år. Jag tycker det är toppen att va 40 år. Det vill jag tala om, för det är så många saker som faller på plats då. Ja ..jag tycker livet är härligt även när det svider som mest. Jag frilansar. Tycker om kontrasterna i mitt jobb. Kommer alltid att ha ett behov av att uttrycka mig men kanske jag byter form ibland. Jag har skrivit och producerat b.la ÄNGELEN och EN STJÄRT PÅ HIMLEN. Jag gillar att tjäna pengar så att jag kan göra mina egna grejer. Jag gillar alltså inte låååånga anställningar. För mer info besök min hemsida www.ceciliafrode.nu




Vill ni kommentera eller diskutera Cecilias text finns en speciell Gäst med G på K-tråd på vårt forum. Klicka här för att komma dit.
För att kunna skriva på forumet måste du vara medlem. Är du inte det, klicka  på Bli medlem inne på forumet och följ instruktionerna.
Man kan också kommentera på Kafé K:s Facebooksida om man hellre vill det.


Tillbaka till tidigare Gäster